Skoda VS BMW

 

Tacksamhet

Somliga säger att det är under en krissituation som man inser vilka som står vid ens sida och vilka som inte gör det. I dagsläget relaterar jag otroligt mycket till det på grund av att det nu för mig står tydligt vilka som backar upp mig när jag behöver det som mest, och vilka som inte gör det. 
 
Det som jag går igenom just nu kanske inte är mycket för världen. Men det är mycket för mig. Mitt psyke har blivit sönderkrossat, och just nu så bearbetar jag för att kunna komma tillbaka på banan. Jag har gråtit oräkneliga timmar, jag har känt mig otrygg och ensam. Jag har fallit så långt ner på botten att det känts som att jag befinner mig en bottenlös brunn. Men tack vare personerna som jag har i min omgivning så orkar jag med. Tack vare personerna som står vid min sida så orkar jag ta mig igenom dagarna trots att det stundvis är väldigt tungt. Min telefon och mina sociala medier har nog aldrig svämmat över så pass mycket som dem gjort under den senaste veckan, och jag kan inte finna ett bättre ord än TACK.
 
Jag tänker inte nämna några namn, och jag tänker inte peka ut specifika personer. Då Ni som läser detta mycket väl vet själva om ni stått vid min sida den senaste veckan eller inte. Jag vet mycket väl att Dessa personer - som berörs - är väl medvetna om det utan att jag behöver skriva en lista med namn. 
 
Till er som är berörda.
Jag försöker sammanfatta ett stycke där jag någorlunda kort vill försöka beskriva hur oändligt tacksam jag är över att jag har er i mitt liv. Jag vill tacka er för att ni har ringt och smsat mig. Jag vill också tacka alla er som skrivit till mig på Instagram, Facebook, Snapchat och alla övriga sociala medier. Jag vill tacka er som mött upp mig och kramat på mig. Jag vill tacka er för att ni har visat mig ert stöd och visat vart ni står. Jag vet att jag kan lita på er och jag vet att ni backar upp mig när jag behöver det som mest. Ni vet vilka ni är och jag kan sammanfatta allt detta med en mening. Jag älskar er, och jag vore ingenting utan er. 

Att hamna i en traumatisk situation.

Detta är ett inlägg som jag vill att ni läser. Det kvittar om ni är närstående till mig, eller om ni rent av bara är nyfikna. Jag vill ändå att just Du som läser faktiskt tar dig tiden att granska texten, förstå dess innebörd och tar med dig någonting från den. 

 
Att gå igenom någonting traumatiskt kan vara både psykiskt och fysiskt krävande. Både av en drabbad och av personer i den drabbades omgivning. Det suger ut otroligt mycket energi, kraft, ork och i vissa fall även livslust. 
 
Att bli drabbad av någonting som kommer att sätta ärr för livet är ingenting som man räknar med. Som medmänniska under året 2017 så läser man otroligt mycket om våld, mord, rån, våldtäkter och otroligt mycket annat. Men många går med inställningen att "det finns runt i kring mig, men det händer inte mig". Jag var en av dem. 
 
Att vara medarbetare på ett företag som Circle K innebär inte mycket för speciellt många. Man är säljare på en bensinstation och man möter tusentals kunder i veckan. Alla dagar skiljer sig från varandra, alla människor man möter är olika och därmed blir också dagarna väldigt olika men dem ser ofta ganska lika ut. Man kommer till jobbet, man pratar strunt med sina kollegor, man möter otroligt mycket kunder (glada som arga, lugna som stressade) och man gör sina rutiner. Sedan stämplar man ut och man går hem. 
 
I torsdags kväll, den 14/9 så gick jag på mitt nattpass precis som planerat. Jag skulle jobba natt med en kollega till mig och vi hade det otroligt lugnt hela kvällen. Rutinerna gjordes, taxichaufförerna kom och köpte sitt kaffe och allt flöt på. Det jag inte hade med mig i bakhuvudet var att hela livet kan förändras inom loppet av några sekunder. Och precis så blev det. Klockan tio över tre hade jag och min kollega ett besök i butiken, ett för oss helt oväntat möte. Personen i fråga var beväpnad med pistolliknande vapen samt kniv. Inom loppet av sekunder stod vi plötsligt i mitten av ett beväpnat rånförsök. 
 
Min kropp reagerade med rädsla, panik, ångest och jag hamnade i ett chocktillstånd. Själva mötet med gärningsmannen kändes som år och dagar, men i realtid så handlade det om fåtal minuter. I en sådan situation så önskar man ingenting annat än att det ska ta slut och vara över. Rent fysiskt så är jag inte skadad, jag blev berörd fysiskt av gärningsmannen och det blev även min kollega men ingen av oss har fysiska skador efter överfallet. Rent psykiskt så är jag trasig. 
 
Vad händer nu? 
Efter överfallet så är jag nervös, jag är stressad och jag är orolig. Jag känner otrolig ångest när jag är ensam och jag ser helst att jag har sällskap 24 timmar om dygnet. Måendet lever en berg- och dalbana och på minuter kan det förändras från helt okej till katastrof. Utan en specifik anledning eller en specifik händelse kan jag bryta ihop i ren och skär ångestattack och gråta. Ibland rinner tårarna i minuter, ibland i timmar. När en främmande människa springer mot mig så blir jag stressad, för då uppstår en Flashback. Jag påminns om gärningsmannen som sprang emot oss i butiken. 
 
Att ha stöd och att få omtanke från närstående och personer i min omgivning har varit avgörande sedan händelsen. Jag har fått så otroligt många stärkande kramar, sms, samtal, Facebook-meddelanden och kommentarer/privata meddelanden på sociala medier. Jag har blivit kontaktad av personer jag känner väl, och av personer som jag knappt haft någon kontakt med och aldrig träffat i verkliga livet. Min arbetsgivare har tillgodosett att jag får proffesionellt stöd i form av kristerapi och jag träffar nu en terapeut minst 1 gång/vecka som skall finnas som stöd för mig och hjälpa mig att bearbeta min ångest. Jag är sjukskriven på obestämd tid men hoppas kunna vara stark nog att ta mig tillbaka till min älskade arbetsplats inom snar framtid. 
 
Slutligen, så vill jag bara uppmana Dig som läser detta till att faktiskt Se och Lyssna På personerna i din omgivning. Det behöver inte handla om att du ska offra hela din värld och all din tid, men ibland kan till och med ett kort sms där du visar omtanke spela stor roll för en drabbad. Vissa drabbade vill inte prata om det som hänt och har svårt för att öppna upp sig i en jobbig situation. Men i stor utsträckning så har alla som blir drabbade av någonting gemensamt att dessa personer behöver få stöd och omtanke. Och i ett sådant fall så kan just Ditt samtal, Ditt sms eller Din omtanke spela stor roll. 
 
Kom ihåg att Ingen kan göra Allt, men Alla kan göra Något.